Hotel
Villa
Olmi
5 star hotels Florence - luxury hotel in Florence - five stars hotels Florence - hotels
Florens
Biblia pauperum, de fattigas Bibel, är namnet på de fresker som avbilar religiösa händelser i medeltidskyrkorna. Tack vare deras bildspråk kunde de lära ut Guds och helgonens historia till ett folk som till största delen bestod av analfabeter. Men förutom deras funktionalitet, är freskerna ett av de fält där historiens största mästare utmärkt sig från Giotto, till Masaccio och Michelangelo.
I Florens vinns två av de mest kända freskserierna som pryder väggarna i kyrkorna Cappelle Bardi och Peruzzi in Santa Croce. De målades av Giotto och hans lärlingar och illustrerar den Helige Franciskus och Johannes Döparens och Evangelistens historia. Men i själva verket, har Kyrkan flera andra mycket intressanta serier: Agnolo Gaddi har målat freskerna med historien om uppfinningen med det sanna korset i kyrkan Cappella Maggiore och berättelserna om helgonen Antonio Abate, Johannes Döparen och Evangelisten i kyrkan Cappella Castellani.
De historier som berättas i kyrkorna gäller vanligtvis helgonet som kyrkan är tillägnad, den religiösa orden som kyrkan tillhör eller kyrkornas gynnande familjer. I det senare fallet, sammanfaller det valda helgonet ofta med beställarens namn. Medan man i kyrkan Santa Croce kan se berättelsen om den Helige Franciskus, kan man i kyrkan Santa Maria Novella, i kapellet Cappellone degli Spagnoli, beundra freskerna av Andrea del Bonaiuto (1367-69 cirka) som har dominikanermunkarnas strid mot kätteriet som tema. Inuti kyrkan, har Filippio Lippi målat berättelsen om den Helige Filip (1494-1502) i kapellet tillhörande familjen Filippo Strozzi.
Förutom det tema som illustreras, erbjuder ofta väggmålningarna moderna åskådare interessanta upplysningar: ofta utspelas situationen i den samtida staden med arkitektur, kläder, möbler från tiden, vilket gör att de blir nästan som vykort från det förflutna. Så är det i kapellet Cappella Tornabuoni del Ghirlandaio i kyrkan Santa Maria Novella (1485-90), där vi kan beundra adelsdamernas majestätiska kläder och inredningen i de lyxiga 1400-talsboningarna.
Men freskserierna är framför allt en prövning av hur man representerar figurerna i rummet genom att tillämpa perspektiv. Detta problem som löstes redan av Giotto med ett slags empiriskt perspektiv, men som fulländas av Masaccio i cykeln i kapellet Cappella Brancacci i kyrkan Chiesa del Carmine (1424-28) med en sådan auktoritet att den kom att bli ett undervisningsinstrument för efterkommande konstnärer, framför allt Michelangelo.
I Florens vinns två av de mest kända freskserierna som pryder väggarna i kyrkorna Cappelle Bardi och Peruzzi in Santa Croce. De målades av Giotto och hans lärlingar och illustrerar den Helige Franciskus och Johannes Döparens och Evangelistens historia. Men i själva verket, har Kyrkan flera andra mycket intressanta serier: Agnolo Gaddi har målat freskerna med historien om uppfinningen med det sanna korset i kyrkan Cappella Maggiore och berättelserna om helgonen Antonio Abate, Johannes Döparen och Evangelisten i kyrkan Cappella Castellani.
De historier som berättas i kyrkorna gäller vanligtvis helgonet som kyrkan är tillägnad, den religiösa orden som kyrkan tillhör eller kyrkornas gynnande familjer. I det senare fallet, sammanfaller det valda helgonet ofta med beställarens namn. Medan man i kyrkan Santa Croce kan se berättelsen om den Helige Franciskus, kan man i kyrkan Santa Maria Novella, i kapellet Cappellone degli Spagnoli, beundra freskerna av Andrea del Bonaiuto (1367-69 cirka) som har dominikanermunkarnas strid mot kätteriet som tema. Inuti kyrkan, har Filippio Lippi målat berättelsen om den Helige Filip (1494-1502) i kapellet tillhörande familjen Filippo Strozzi.
Förutom det tema som illustreras, erbjuder ofta väggmålningarna moderna åskådare interessanta upplysningar: ofta utspelas situationen i den samtida staden med arkitektur, kläder, möbler från tiden, vilket gör att de blir nästan som vykort från det förflutna. Så är det i kapellet Cappella Tornabuoni del Ghirlandaio i kyrkan Santa Maria Novella (1485-90), där vi kan beundra adelsdamernas majestätiska kläder och inredningen i de lyxiga 1400-talsboningarna.
Men freskserierna är framför allt en prövning av hur man representerar figurerna i rummet genom att tillämpa perspektiv. Detta problem som löstes redan av Giotto med ett slags empiriskt perspektiv, men som fulländas av Masaccio i cykeln i kapellet Cappella Brancacci i kyrkan Chiesa del Carmine (1424-28) med en sådan auktoritet att den kom att bli ett undervisningsinstrument för efterkommande konstnärer, framför allt Michelangelo.
